Trots det starka motståndet mot så kallade euroobligationer har frågan åter hamnat på beslutsfattarnas dagordning. Till stor del beror detta på att internationella organ som G20 och Internationella valutafonden (IMF) ställer högre krav på utlåningsvolymen i euroområdets räddningsfonder.
Hur påverkas konsumenternas ställning – nationellt såväl som på EU-nivå – av den europeiska integrationen? Kan deras inflytande som grupp i Europa öka och i vilken utsträckning är i så fall EU:s konsumentpolitik till hjälp? Och, slutligen, vilken betydelse har utvecklingen på det nationella planet för konsumenternas möjlighet att agera på EU-nivån?
Sommaren 2011 presenterade EU-kommissionen sitt förslag till reform av EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Förslaget innebär en betydande kursändring i riktning mot hållbar förvaltning.
Suveräniteten över den ekonomiska och monetära unionen, EMU, är i grunden delad. Penningpolitiken är gemensam på EU-nivå medan finanspolitiken är nationell. Efter en mycket turbulent period med bank- och skuldkriser har debatten tagit fart om hur den ekonomiska delen i EMU ska fyllas med ett innehåll för att undvika kommande kriser.
Ansvaret för att tillhandahålla välfärdstjänster i Sverige ligger i huvudsak på kommuner, landsting och regioner. Det gäller bland annat tillgång till bostäder, hälso- och sjukvård, avfallshantering och utbildning.
Den finansiella krisen har gett upphov till en rad nationalekonomiska analyser och ett betydande antal finansmarknadsreformer. I föreliggande rapport tar professor Henry Montgomery analysen ett steg längre genom att betrakta den finansiella krisen ur ett psykologiskt perspektiv.
EU:s medlemsländer är företagsamma när det gäller att staka ut nya mål för unionen men mindre villiga att skjuta till de pengar som behövs för att uppnå dem. Skulle EU försöka förverkliga allt det som medlemsländerna har beslutat, skulle det förmodligen kräva merparten av eller rentav hela EU:s samlade BNI. Det skriver författarna till denna antologi.
Målet att minska de ekonomiska klyftorna mellan EU:s regioner är inskrivet i EU:s fördrag. En viktig aspekt i diskussionerna om EU:s så kallade sammanhållningspolitik är hur EU:s regioner ska rangordnas efter välståndsnivåer.
Kan organiserade intressen föra EU närmare medborgarna? I den här rapporten undersöks frågan med utgångspunkt i den process som ledde fram till EU:s nya kemikalielagstiftning.
Samhällsstyrningens kvalitet varierar i Europa, såväl mellan som inom länder.