Fördelningen av asylsökande mellan EU:s medlemsstater är mycket ojämn. Mot den bakgrunden publicerade Europeiska kommissionen i december 2011 ett meddelande om ” ökad solidaritet inom EU på asylområdet”, med den uttalade målsättningen att skapa en ”EU-agenda för bättre ansvarsfördelning och ökat ömsesidigt förtroende”.
Trots det starka motståndet mot så kallade euroobligationer har frågan åter hamnat på beslutsfattarnas dagordning. Till stor del beror detta på att internationella organ som G20 och Internationella valutafonden (IMF) ställer högre krav på utlåningsvolymen i euroområdets räddningsfonder.
Hur påverkas konsumenternas ställning – nationellt såväl som på EU-nivå – av den europeiska integrationen? Kan deras inflytande som grupp i Europa öka och i vilken utsträckning är i så fall EU:s konsumentpolitik till hjälp? Och, slutligen, vilken betydelse har utvecklingen på det nationella planet för konsumenternas möjlighet att agera på EU-nivån?
Sommaren 2011 presenterade EU-kommissionen sitt förslag till reform av EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP). Förslaget innebär en betydande kursändring i riktning mot hållbar förvaltning.