EU:s ökade inflytande i världspolitiken har gett upphov till en livlig debatt om vilket inflytande unionen faktiskt har, dess grad av samstämmighet och de kvaliteter som kännetecknar dess beteende.
Internationella avtal är ett av Europeiska unionens huvudsakliga utrikespolitiska instrument. Användandet av internationella avtal har ökat under de senaste decennierna vilket resulterat i en komplex situation inte minst därför att avtalen ser olika ut i termer av grad av samarbete och integration samt att de spänner över en mängd olika sektorer.
Europeiska unionen fick 2004 tio nya medlemmar. Före utvidgningen ökade dock oron i många av de gamla medlemsstaterna för implikationerna av denna process, framför allt bekymrade sig EU:s ledande politiker för "social turism", massinvandring samt negativa arbetsmarknadseffekter.
Den så kallade grönboken från 2001 kan ses som det grundtext som sedan utgör grunden för diskussionen om CSR (Corporate Social Responsibility) i EU. Inom EU har sedan arbetet med CSR-frågor gått vidare och mynnat ut i 2006 års inrättande av partnerskap för tillväxt och sysselsättning med målet att göra Europa till ett kom-petenscentrum för företagens sociala ansvar.